Farfar och skogen

Min farfar ägde skog. Dessutom var han anställd som ansvarig forstmästare i länet – länskogmästare alltså.
När han var i närheten handlade allt som avhandlades om skog. Han var sån, min farfar, att man måste lyssna när han talade. Några samtal förekom inte, det var envägskommunikation och den som stod för orden var han.

Så jag har hört ett antal historier om skogsbruk, skogsmissbruk, trädsorter, gallring, blädning, vägbyggen, sankmarker och utvärdering av planteringar och hyggesbränningar. Jo, man brände hyggen på den tiden. Och planterade tall som fick växa tillsammans med björk, gran, rönn och al eller asp. Sen tog man vara på trädsorterna allteftersom de blev färdiga.
Sa farfar.
Det var ekonomi i det. På många sätt eftersom det alltid fanns skog kvar att ta ur.
Han gillade inte storhyggesbruken som kom medan han fortfarande var yrkesverksam.
Gillade inte, förresten, det är en underdrift. På slutet blev han så förbannad att han slutade kalla skogsvårdsstyrelsen för något annat än skogsförstörelsen.
För att han menade, att blandad skog är frisk skog.
Fast det fick han inte mena.
Om jag inte minns fel fick han böter för att han vägrade kalhugga på slutet, när han för länge sedan blivit pensionerad.

Jo jag lyssnade på det där.
Och tänker när jag går i skogar som är planterade med ett enda träd. Eller, ja det är ju flera träd, men det ser ut som en enda klonad individ.
Så tråkigt.
Och… så kommer trädsjukdomar som drabbar den där enda klonade individen lika starkt. För att det är samma individ eller nära släktingar som har ungefär samma förutsättningar att bekämpa sjukdomar – så sa min farfar – man kan inte ha klonat material och tro att skogen blir frisk. Man måste föryngra med både hjärta och hjärna.
Förresten sa han en del om det där med att plöja upp marken innan man planterar.
Om hur det nog var bättre för småträden att en och en bli planterade på lite olika sätt, för att slippa senare stormskador. Och … ja de där pottorna trodde han aldrig på. De som skulle ruttna i jorden och släppa igenom rotsystemet – han tänkte, att det går aldrig vägen. Rötterna orkar inte igenom det där materialet.
Och ja. Han fick ju rätt.

En annan sak han fick rätt i, handlar om stormskador.
Olika stora och olika sorters träd planterade eller spontant uppväxta i en kaotisk struktur håller emot vindar från alla möjliga håll. De skyddar varandra. Inte kan man ställa träd i rader och hoppas att vinden låter bli att fälla den första dominobrickan i en rad?

Kanhända hade han en massa galna idéer också. Som jag har glömt för att de liksom inte passade ihop med det jag själv sett med mina egna ögon – för att man bara minns sånt som är relevant när man ska minnas en död släkting. … Det där med att hedra de döda och så.
Och säkert är, att min farfar var en hetsporre som många nog var lite rädda för, eller åtminstone tyckte en aning illa om.
Dessutom drack han för mycket alkohol. Och hade bara treårig flyttande folkskola i botten.
Fast han kom in på skogshögskolan i alla fall.
Och fick ett bra liv.

Och nu undrar jag vilka som är ”farfar” nuförtiden. Om det finns några som tänker sina egna tankar, drar sina egna slutsatser och blir förbannade på sånt som de flesta kanske tror är rätt.
Och som orkar stå kvar.
Även om det stormar och man får böta och blir ifrågasatt för att somligt i ens liv inte är något att vara stolt över.

Annonser
Published in: on 5 januari, 2012 at 10:56  Kommentarer inaktiverade för Farfar och skogen