en såningsman och hans granne .. en liten betraktelse för den som har öron…

-Få se nu här. Hm. En säck utmärkt utsäde!
Han tittar förtjust ner i den stora jutesäck han hittat i ladan.
-Ska väl se till att få den i jord då!
Säger han och nickar sådär som bönder kan nicka när de vet precis hur saker och ting ska göras för att det ska bli som det ska.
Sådd och skörd.
Det vet han.

Och så går han ut med säcken över axeln för att välja den finaste bit jord han har. Den där sandblandade lerjorden som han plöjt ner så mycket finfin brunnen gödsel i.
Där.
Han ser liksom redan hur det gror. Hur de små hjärtbladen kommer upp ur myllan och gör den svartgrå jorden alldeles grönluddig av lycka.
– Här! Säger han och fyller sin såningsmaskin för att göra det han älskar.

Varje frö måste få hamna i den fina jorden. I den goda jorden där det får växa och bära frukt.
Det är det han är så bra på.
Till skillnad från den där månskensbonden nästgårds som tycks ha hur mycket utsäde som helst så som han slösar.
Sprätter frön hursomhelst omkring sig faktiskt.
Jo. Han har minsann sett hur fåglarna flockats på rena rama torrmarken där den så kallade bonden låtit bli att bereda jorden innan sådd.

Och på berget, där väl minsta barn förstår, att inget kan växa. Jo, det är sant – där lät han en hel säck förfaras precis som om han trodde att utsäde är gratis och kan slå rot bara man tror tillräckligt.
Han säger ofta sånt den där grannen.
Att man ska tro.
Och låta bli att rensa ogräs.
”Låt tistlarna blomma!”
Eller något i den stilen. Rena rama galenskapen.

Jodå.
Rena rama galenskapen.
Sa bonden och nickade nöjt när han såg sin åker ligga nysådd under himlen.

……

Annonser
Published in: on 17 februari, 2012 at 08:52  Kommentarer inaktiverade för en såningsman och hans granne .. en liten betraktelse för den som har öron…