”Du stinker” – om det där att vara ren …


-Man kan helt enkelt vara säker på att man inte behöver bada om man en gång blivit döpt.
Dopet gäller ju för evigt.
Sa hon.
– Du stinker!
Sa jag
Ska du säga? Svarade hon och vred bort huvudet från det jag tror hon tyckte var en förfärlig åsyn. Nämligen mig som satt mitt emot henne i en spinner. En sorts rullstol som är väldigt lätt och som tar mig dit jag vill också när det är trångt. I alla fall inomhus.

– Om du hade tillräckligt med tro skulle du slippa det där.
– Om du tror det, tror vi olika. Du vet om man tror på att Jesus var den han var då vet man ju att han själv hade det rätt … tja besvärligt .. kan man väl säga?
– Dessutom borde du låta håret växa ut.

Det är så att jag är flintskallig. Eller rättare sagt, jag är fläckvis flintskallig och rakar av de hårstrån som växer ut medan jag väntar på att flinten ska fjuna till sig. För jag tycker inte om att vara betussad på huvudet. Då är det bättre att vara kal.
– tänker jag inte.
Säger jag.
-Varför kan du inte….
– …tja, varför kan du inte tvätta dig?
– För att jag är döpt.

Herregudihöjden vilket knasigt samtal.Hon har tvättat sig trots dopet. Hon har varit en helt (nåja) normal människa fram till för två månader sedan när hon fick för sig att hon mötte en ängel och fick veta att hon inte behövde hålla sig ren eftersom hon redan var så ren man kunde bli. Av dopet. Som hon nogsamt berättat att hon genomgått redan som tre dagar gammal och att hon därmed alltså badat och tvättat sig i onödan i fyrtioåtta år och tretton dagar. Täääänk en sådan hädelse.

– Men du, sa jag. Om det inte skulle behövas vanlig normal tvättning av kroppen när man blivit döpt då skulle det väl dofta rosenknopp om oss? Eller vi skulle se ut som om vi var nytvättade. Alltid. Skinande rena med nytvättat hår.
– Om du hade haft något.
– Sluta. Du stinker.
– Det sitter i din näsa. Kommer du ihåg det där med bjälken och grandet. Kan nog gälla dofter också. Hur har du det med näsan egentligen?
– Menar du att jag luktar illa?
– Ja det skulle jag tro som du tvättar dig.
– Men. Meeeeen!!!!
– Om vi som en gång blivit rena skulle låtit bli tvålar och krämer och schampo skulle vi kanske ha levt vårt dop. Det vet du väl att vi ska. Leva vårt dop alltså.
– Genom att inte tvätta oss?
– och förbli rena.

Man kan få krupp för mindre. En fullkomligt övertygad människa är farlig för sig själv.
Som om jag skulle vara mindre övertygad om min ståndpunkt.
Tänk om hon har rätt. Att om en döpt människa låter bli att bada och tvätta sig så förblir hon nydöpt och ren hela livet.
Vänta nu…

– Du.. tänk om du har rätt.
– Ja men det har jag.
– Nåja.. nu menar jag inte att du har rätt men jag menar att du har rätt ändå i det där med att om man är döpt så måste man se till att inte tvätta sig i något annat.
– Just det.
– Jamen jag menar inte vattnet. Jag menar själva innehållet i dopet.
– Va?
Jo, dopet betyder ju liksom att vi vet att vi är guds barn. Att vi kan dö utan rädsla. Och att vi ska uppstå och bli dömda. Döpta och dömda!! Ja alltså att det är onödigt att försöka göra sig ren med något annat, att man inte ska döma sig själv eller låta någon annan göra det. Att man ska vänta med den där domen till den dag man möter den Gud har ställt där som domare. Om det är Gud själv eller Jesus eller någon ängel spelar ingen roll. Man ska strunta i att försöka göra sig renare än man redan är. Livet smutsar ner. Så är det. Men dopet gör att all den där smutsen går i tvätten varje dag man lever sitt dop.


– Öh?
– Jo jag vet. Jag pratar kyrkiska. Förlåt. Fast jag vet inte hur jag ska säga det annars.
– Att man inte ska tvätta sig alltså?
– Ja. Eller. Att man ska tvätta sig och leva som folk och att hur mycket man än tror att det är möjligt att bli ren så blir man inte det av att tvätta sig eller försöka vara något man inte är eller genom att få makt eller pengar eller något annat som glänser och skyler det man tror är smutsigt. För det är inte smutsigt.
– Så att man måste inte tvätta sig.
– Nej. Eller JO! Det måste man. Men inte för att bli ren.

Suck. Hur man än vänder sig så har man rumpan…

– Du stinker faktiskt. Och om du skulle tvätta dig skulle du ändå inte bli mer ren än om du lät bli. Dopet klarar ett par tre tvättar om dagen om det skulle behövas. Man kan inte tvätta bort dopet.
– Hm.

Nåja. Det kanske är värt det. Att gå omkring och stinka för att folk ska fatta att man inte kan tvätta sig ren. Och att det räcker. Det där med dopet. Äh. Kanske var det bara en glimt av vansinne.
Men.

Jo, jag tror jag fattat att man är lika ren när man är smutsig.
Och att det där dopet är ett tecken på det.
Inte mer.

Bara ett tecken.

…..

Målningar: ” Simson och Delilah” av Rubens och ”dopet” av Daniel Bonell 

 

Annonser
Published in: on 19 februari, 2012 at 09:00  Kommentarer inaktiverade för ”Du stinker” – om det där att vara ren …