Om du en dag

Om du en dag vaknade utan tid.
Om du såg rummet och visste det
Ramlade trapphögt och fumlade med uttalet
om du
såg dig själv blåslagen
i en sorts kunskap om tid utan tid.
En sorts vara utan vara
Kanske en förvåning

De där minnena som saknar kroppar.

Sedan ansikten vars röster bär meningen.
Kroppen som blir buren och frågorna som långsamt bildar svaren. Som är som ett berg av kunskap, mödosamt sammanfogad med det lim som är starkt som livet men lika opålitligt som döden.

Om du varje dag måste acceptera insikten som stavas så märkligt som att
-Det är du som är mitt minne
mitt sammanhang och min verklighet.
– bara i din närvaro blir jag synlig för mig själv
– Utan dig försmäktar mina ben vid solens ständiga hetta.

Om det vore en levande Gud som svarade.
Kanske också jag kunde vara.
Som ett.

Om du en dag. Nej alla dagar men dolt av en exakt kontinuitet, tvingades minnas att inte ett ben i din kropp var sammanfoga. Bara format kring den bräcklighet som kallas andras vilja och andras tid.

Du har givit mig ditt liv.
Nu har jag fallit i din död.

Om du kan sitta en stund vid kistan och berätta mitt liv kanske jag skulle minnas och bli.

Så blev mina dagar det jag ser i stunden. Jo jag förstår att andra ser något annat.
Men jag förstår också, att det tidlösheten format mig till är den pärla man söker i min närhet.
Som om andras ord får mig att brinna som den eld som lyser en väg jag inte ser men som bildar meningen i deras landskap.
När de försvinner bortom måste jag falna.

Sängens värmande famn
mödan i kölden
och de kärleksfulla händer som ändå vill mitt liv.

Om du finns, du som kallas Gud
så har jag sett dig i de händer som av andra kallas smutsiga.

….

Annonser
Published in: on 6 mars, 2012 at 09:51  Kommentarer inaktiverade för Om du en dag