fragment av ett offer

Den där fullkomliga utslagenheten hos en katt i solsken.
Norrskenet som grusar ögat efter natten.
Och kärleken.
All den där kärleken som omsluter den som låter sig.

Morgonen som blir formad av andra händer.
Jo det är som en bild av ett regelverk när nya hus ska byggas.
Taklagsfesten hägrar för den som vågar höjderna.
Andra har lämnat ruiner.
Men de som har ögon att se genom tiderna har format gamla bjälkar, reglat och surrat. Huggit djupa spår att lägga stock vid stock. Man kan känna värmen och doften av uråldrig fura.

Och den uppenbara känslan av mättnad. Äntligen mättnaden efter en tillagad måltid.

Som om livet tagit en paus och återvänt för att berätta vad kärlek är.
Den där som omsluter den som låter det ske.

och drömmen…
En sådan lång rad av kyliga metaller.
Av fullkomligt öde trakter
och fullmånen.
Skuggorna som springer likt gazeller utan att en enda gång stanna och se sig själva i de kroppar som bär deras namn.
Vem har lagt sina ord i deras munnar?
vem har rätt att välja?

men verkligheten…
En sorts övergrepp
det där att vara bunden vid andras händer och tvingas ge dem deras liv. För att annars rasar världen.
Och sedan få en skitig sko i ansiktet. En doft av sur andedräkt.
Nog hade det varit möjligt att stänga dörren när syran genomströmmade tiden.
Eller är livet så enkelt att den som måste ta emot andra människors hjälp för att kunna leva också måste räkna med att bli huggen i bitar, lyft mot himlen och offrad. För att svagheten hellre vilar under stenar än ropar sitt namn?

Fragmenten lägger sin mosaik.
Och den kärlek som bär låter sig formas. Alltid lika villigt, formas kring varje liv.

….

Annonser
Published in: on 10 mars, 2012 at 03:13  Kommentarer inaktiverade för fragment av ett offer