röster som vill något

Man tar sig till kyrkan
lyssnar till psalmerna, orden som talas och alla de där tankarna som tänks.
Sedan hör man sorlet, kaffekopparna mot faten och de gnekande hjulen mot korkmattan.
Tänker att det kunde varit vår eller höst.

Där är människor. Röster som vill något.
Någon som lyfter, bär allt och visar vägarna.
Och det är möjligt att tiden är den samma som alltid. Jo kyrka är söndag och någon gav morgonen sin mening.
Så kanske är det samma människor som förr, de där som sorlar.

Men det som vänder sig i gryningen är allt det som aldrig får liv.

Någon sätter orden i en mun. Någon ställer igår mot idag. Och man får någon som följer med till det man vet något om.
Hemma.
Alla sammanhangen där de ligger som pärlor efter varandra. Om bara någon lagt dem där.

Man har tappat dem.
Och det är som om man blivit en den.
Eller kanske en sorts.

Det är det som är så svårt.
Allt det där som borde vara samman.

I morgon är en annan dag som ännu ingen sett.
Ändå fylld av andras vetande.
Också om man själv inte.

Så de där människorna fyller de färgade rutorna. Skriver listor och säger formler. Osedda som ansikten men kända.
Någon förstår ändå något.
För ännu en gång fyller man tallriken och kroppen.
Kanske.

….

Annonser
Published in: on 11 mars, 2012 at 04:43  Kommentarer inaktiverade för röster som vill något