så att … ta ett par djupa andetag och kliv in.

Hej du…
Du ville pröva den här sortens liv en stund?
Eller kanske ville du det inte… men tror….
…tänkte att det kunde vara lite spännande. Eller kanske tror du att det är något som…äh.

Ta ett par djupa andetag och kliv in i det vi kan kalla centrifugen.
Försök komma ihåg början och slutet.
Tänk färg och form men se dig omkring och upptäck något du aldrig förr har sett.
Och hör varje litet andetag, varje liten nyans och varje del av ett ljud i varje ögonblick.
Medan centrifugen för dig genom salar av år lagda till dagar och nätter utan slut och utan början. Allt i ett ögonbedövande bildslammer där allt i varje bild byts ut mot allt annat i alla andra bilder.
Så att när du ser dig själv i en spegel är det redan en annan bild.

Du kommer snabbt att lära dig att hålla fast vid sådant som saknar rörelse. Sådant som är fast format och klart uttalat.
Allt annat faller bort. Fragmenteras och lagras någonstans bortom.
Ibland kan bortom stå upp som hitom.
Men du kan inte själv bestämma farten.
Som tur är, har du en mycket god förmåga att stanna kvar i det där du redan kan, alltså det som är fast format och klart uttalat.
Och du kommer att känna igen det.
Alltid lika tydligt oavsett vad det är du bär med dig som är din egen substans.

Jo det går att minnas något som var före.
Men bara som en stillbild av ett liv. En livsprocess ingen kunde bevara.
Är du väl inne i centrifugen kommer du aldrig ur den. Och minnena kan lika gärna vara något du gärna ville men aldrig fick. Eller något andra sagt dig innan de åter försvann ur din åsyn.
Du förstår, inget kan bli kvar som ingen bevarar åt dig.

Så visst, vänligen kliv in i centrifugen. Men skyll inte på mig om du börjar kräkas efter en mycket kort stund.
Eller om du i ångest ropar efter någon som kan trycka på någon sorts stoppknapp.
Och för all del kanske också ropar efter någon som skulle kunna hålla reda på allt det du själv tappat alla möjligheter att klara av.
Du får nog räkna med att ingen förstår.

Jo.
Det är klart att det är ett helvete.
Men också det är ett begrepp, ett något du måste förhålla dig till i stunden. Den lilla stund som kallas nu.
Eftersom varje stund förtärs av rörelse. Så att varje nu upplöses lika fort som ett nytt tar vid med sin egen värdighet och sin egen obändlighet.

Så helvetet är inte mer än sig själv.
Uthärdligt?

Ja man får själv bestämma det. Men valfriheten handlar bara om inställningen. Inget annat.
Själva livet blir dig givet där du är.

….

Annonser
Published in: on 18 mars, 2012 at 09:55  Kommentarer inaktiverade för så att … ta ett par djupa andetag och kliv in.