Så var det med hatet

Så vaknade han i en tanke.
Kunde någon vara ute efter hans liv? Kunde de vara så, att någon hatade honom så? Att livet?
Att tanken kunde vara så genomgripande att hjärtat måste slå några extra slag i minuten kunde inte hindra honom från att ändå veta.
Ingen vill mig så ont.

Ändå måste han tänka tanken till sitt slut.
Att någon.
Men vad skulle det vara som kunde väcka ett sådant hat?
Han såg sig omkring som för att upptäcka just det. Det där som kunde väcka sådant hat.
Kunde det vara väderstrecken? Att solen kunde slösa sin kraft från öster till väster på honom där han stod?
Eller var det månen?
Kunde det vara Jupiters dragningskraft?
Eller vanlig mänsklig ofullkomlighet?

Nej han kunde inte förstå.
Inte kunde det finnas någon sanning i en sådan tanke.

Nej.
Han reste sig upp. Vände ansiktet ut mot vattnet och mötte ljuset.

Men just i mötet
just där tanken om liv övermannade vetskapen om död
föll himlen mot havet och krossade varje ben i hans kropp
förbannade den dag han väntade
och ville hans sista dag

Så var det med hatet.
Det som ville hans död och vände hans dagar mot marken.

….

Annonser
Published in: on 21 mars, 2012 at 08:09  Kommentarer inaktiverade för Så var det med hatet