ändå bara den dagen, Idag.

Den dagen, jo jag säger så. Den dagen. Som om det vore en annan dag än alla andra dagar.
Det är inte det. Det är en dag helt enkelt. Skillnaderna mellan de dagar som är och de som ännu inte varit är hårfin.
Men det borde kanske vara möjligt att känna igen vilka som är och vilka som ska bli.
Om de någonsin blir.

Den dagen. Idag.
Ännu inte någon gryning men den dagen kanske ändå är här. Den dagen.

Söker med blicken under taket, linjerna där taklisten skuggar tapeten.
Hittar stället där en mygga lämnat blod. Och den där döda kroppen av en fluga i ett spindelnät.
Och tänker att spindeln aldrig blev mätt. Kanske mötte den döden. Eller fann sin kärlek. Måhända krossades den under en mänsklig fot.
Som en sorts förutsagd olycksmätare.
Vi säger ju det om spindlar. Att de bringar olycka – eller regn när de dör under våra händer. Eller för all del, våra fötter.

Men flugan som ligger lik har inget med det att göra. Den är ett skal, ett förtorkat intet. Kanske en påminnelse.
Nej inte ens en påminnelse.
Döden räknas inte när det kommer till flugor.

Men gryningen.
Hur den kommer med sina platta fötter över himlen.
Räknar in sina öar och vikar, hämtar kraft i de snökristaller som ser att bilda skare men som bedrägligt fångar rådjur och älg i tunga språng.
Och vätan i spåren ser ut att glittra som renaste lust när solen kommer över horisonten.
Nog är tillvarons största orgasm den som vältrar sig i ljuset varje gång solen smeker jordens flikar av hud, närmar sig venusberg och välver sig över djupa dalar.
Som en suck av mänskligt lidande.

Ändå bara liv. Hur många flugor som än hänger torkande i övergivna spindelnät.

Bara liv.

…..

Published in: on 22 mars, 2012 at 09:08  Kommentarer inaktiverade för ändå bara den dagen, Idag.