De tunga vita skåpen

Överallt ser hon de där skåpen. Tunga vita skåp utan innehåll men fyllda av något obeskrivligt.
Det är klart att hon öppnar dem. Försöker hitta något av värde i dem.
– Skåp.
Tänker hon. Och drar i handtaget för tjugofjärde gången.
Men hur hon än letar kan hon inte se vad det är hon borde hitta. Om det nu är så, att hon borde hitta något.

– Varför står de här om de inte innehåller något?
Säger hon högt och skakar på huvudet.
Men ingen svarar. Det är ingen där som skulle kunna svara henne eftersom de som skulle vara där antingen sover eller kanske finns i något skåp. Något av alla de där vita som står där utan innehåll men fyllda av det där obeskrivliga som inte går att omfatta med något som helst förstånd.

– Hallå!
Ropar hon och trycker på namn på en display som kallas telefon.
Man kan prata med människorna som har sina namn skrivna på displayen. Men kanske sover de. Eller är inuti de där vita skåpen.
Det kan vara så, att de där vita skåpen hindrar signalerna.
Ingen svarar utom den inspelade röst som då och då återkommer med det där som betyder att den som skulle vara där har tappat sitt innehåll.
– Personen ni söker kan inte svara för tillfället, var vänlig återkom senare.
Som att återkomma till ett av de där vita skåpen.

Ja det är som om hon själv inte heller kan låta bli.
De där skåpen.
Som att bli ett av de innehållslösa.
Skåpen.

Som att stå där som en i raden och bli öppnad.
Men aldrig funnen.

Ett av alla tunga vita skåp fyllda med något obegripligt. Som ett svammel av felskrivna bokstäver.
Nej man ser dem inte
men ställer dem bredvid varandra som oändliga rader av tomma flaskor, sådana någon annan har druckit ur och gömt undan för att ingen skulle läsa etiketterna. Eller bokstäverna.

Det är inte lätt att beskriva dem
skåpen

som något annat än skåp
tunga vita

utan innehåll.

Annonser
Published in: on 30 mars, 2012 at 10:28  Kommentarer inaktiverade för De tunga vita skåpen