Det är få människor som talar om något annat än det som rör det yttre. Kläderna och åsikterna.
Smakerna och frisyrerna. Sällan mer.
Ibland något om kärleken, men mest om den sorts kärlek som handlar om det man önskar.
Inte så att det är oviktigt det där yttre.
Men hur skulle det vara om samtalen istället skulle handla om insidan.
Huden och det man tror på.
Känslorna och uttrycken för dem.
Kanske ibland något om kärleken, den som varken önskar eller förstår men alltid är vad den är.

Om man skulle säga något om smärtan.
Om glädjen och om den hemlighet som är varje människas kärna.

Jo.
Men om inget annat finns än det som är synligt?
Om insidan helt enkelt saknar sammanhang och mening, så att inget kan sägas utöver det som är uppenbart i varje synligt nu?

Om det är så.
Och allt det som kallas inre egentligen bara är en spegling av det yttre.

Kanske det då är så, att alla de där orden om det synliga är det enda som går att säga om det inre.
Om det finns.

Om det är så – Vad finns då att förstå mer än det uppenbara i varje stund?
Kanske inget alls.
Kanske intet.

Nog finns ord om mycket. Men vad är det de beskriver?

….

Published in: on 19 april, 2012 at 07:07  Kommentarer inaktiverade för