Så liten är människan. Som ett löv i vinden eller ännu mindre.
Inte så att hon är värdelös.
Nej, bara bräcklig.
Fylld av liv sträcker hon sig mot solen för att bara någon sekund senare transponeras till det bokstäver formar till intet. Ett virvlande intet mot jorden.

Inte är det något att yvas över.
Ett liv.
Några andetag bara. En ordlös rad i evigheten. Allt det sagda är längesedan förbi.
Som ett virvlande löv i vinden.

Så ställer hon frågan om vadan. Och en annan om varthän.
Stannar liksom upp mellan vind och andetag –
– som om något kunde stillas av en undran.

som om svaret skulle fylla livet med sitt ord

Ett ord?

Men frågan

– det är det som är livet.
tänker hon och låter vinden vara.

Inte mer än så.

Nej. Inte mer än så.

Annonser
Published in: on 23 april, 2012 at 07:36  Kommentarer inaktiverade för