vaken?

Vi kallar det, att vara vaken. När ögonen är öppna och människor pratar med varandra.
När de som möts kan resonera och gå tillsammans mot något gemensamt.
När det är möjligt att göra överenskommelser och boka möten.
Bara när två människor samtidigt är vakna vet de båda något om varandras ord.
Så är det med vakenheten.

Men om en människa med öppna ögon bestämmer möten och resonerar verklighet utan att sedan se dem och veta. Om det gemensamma målet försvinner i intet och de bokade mötena går förlorade om de inte präntas i färgade fält.
Hur är det då med det där som kallas att vara vaken?

Kan en människa gå sovande genom tiden och ändå vara vaken i stunden?

Och förresten, hur är det med de tider som kallas sömn?
Alla de där timmarna av slutna ögon.
När orden lägger sig tillrätta och rytmerna bär själva livslinjen.

Hur är det med det skrivna, det otalade men bokstavssagda? Det som delas med människor i andra tider och andra dagar?
Är det något av vakenhetens verklighet? Fastän avsändaren kanske sover när andra delar vägar och mål?

Och sedan, det där som handlar om att drömma.
Om det är något som sker i sömnen, eller om också vakenheten rymmer drömmar.
Så sägs det ju. Att drömmar också är något för de människor som går genom livet med öppna ögon. Och drömmer sina mål och låter sinnena se det andra kanske inte anar.
Kan man då ändå göra överenskommelser och boka möten, dela verklighet och veta hur det är.
Om man drömmer sina dagar tillsammans med människor som också drömmer sina dagar.

De nattliga drömmarna vet vi mer om. De berättar vi med leende läppar och oro i blicken. Undrar vad de står för och om vi ska ta dem på allvar. Men brukar låta dem ligga som småsten i minnet utan att tro att de betyder mer än kanske något nödvändigt för hjärnan och det där som gör att vi kallar oss själva vid namn och vet något mer än det vi tror att vi förstår.

Men tänk om det vi ser med öppna ögon inte heller är något annat än det våra hjärnor kan uppfatta. Så att det vi vet är som drömmar.
Då är varje människas värld unik för just henne. Egentligen lika omöjlig att dela med någon annan som de drömmar vi drömmer om natten.
Jo, vi kan ju berätta, beskriva och teckna.
Men varje ord, varje bild eller gest är ändå utlämnat till de tolkningar som görs av andra drömmande människor.
Så det vi vet om varandra kanske inte är något mer än det vi drömt om varandra.
Med öppna ögon.

Så vad är det att vara vaken? Om drömmarna ändå är det enda vi har?


Men verkligheten?
Om den finns.
Det där som skulle vara grunden för allt det vi drömmer. Det våra sinnen formar sina bilder av.
Leran som drejas till de kärl vi dricker längtan ur. Kanske som kärlek. Men lika ofta som en smak av bitter sorg.

Om verkligheten är dold bakom människors tro
och om allt vi tror på är skapat av oss själva.
Hur är det då med drömmarna?

… och kommer vi någonsin att vakna?

…..

Annonser
Published in: on 29 april, 2012 at 07:42  Kommentarer inaktiverade för vaken?