Hjärnkoll….

Det är det där med att ha koll. Järnkoll – eller  hjärnkoll (förresten, titta gärna in på just den sidan – http://www.hjarnkoll.se)

Man kan tro att man vet hur ”det ska vara” och vara trygg med just den vetskapen.

Men så händer det något.
Man inser, att hjärnan har sin egen koll, en annan sort än den som stavas med ett enkelt J
För hur kommer det sig annars, att det är möjligt att se något som inte finns? För att man bestämt sig för att det finns.
Man ser en spindel där det egentligen bara finns en hårtuss för att någon berättat att det sitter en spindel just där. Och då ser man det. Spindelbenen och den ludna kroppen.
Om ingen sagt att det var en spindel kanske man hade sett håret. Eller något helt annat.
Något som av någon anledning fanns i det egna huvudet.

Hjärnan gör lite som den vill.
Den kan bestämma ett helt liv för en människa utan att människan egentligen har en aning om att det är hjärnan, inte hon själv som ställer till det. (Nåja, hjärnan är väl en del av henne, men ändå..)
Man är med om något riktigt otäckt någon gång i livet. Något så otäckt, att det inte går att uppleva det. Det är för hemskt. och då hittar hjärnan på att det egentligen inte hänt.
Men samtidigt vet samma hjärna, att det faktiskt HAR hänt och blir påmind av dofter, färger eller ljud. Och reagerar med att skicka ut signaler till kroppens hormonsystem för att berätta att ”nu är det fara å färde, se till att vara beredd att slåss, eller göm dig, eller skrik, eller spring för livet#
Fast det egentligen inte finns något att vara rädd för. Eftersom det som var farligt redan har hänt i en annan tid. Fast hjärnan då bestämde att det egentligen inte hände alls.

Och så tror man att man har järnkoll.
Fast man är helt hjärnkollrad.
….

Annonser
Published in: on 15 maj, 2012 at 11:30  Kommentarer inaktiverade för Hjärnkoll….