famnen som utnyttjar barnets hjälplöshet

Jo, jag hörde en predikan.
Och glömde väl bort det mesta som vanligt. Men några ord har snurrat i huvudet.
Något om tillit. Om barnet som alltid kan springa rätt in i mammas eller pappas famn. Som alltid kan räkna med att famnen finns där och bär.
Och så något om hjälplöshet.
Om att vi måste se till att inte bygga ett samhälle som föraktar hjälplöshet och förtrycker de svaga.

Resten försvann i bilderna av ett litet barn som springer rätt in i en famn som utnyttjar dess hjälplöshet.
Vuxenfamnen som söker sin egen tillfredsställelse och river sönder allt som kallas kärlek för att ersätta det med tomhet. inte ens rädsla. Bara tomhet.

Hur ska ett barn som lärt sig den läxan kunna resa sig upp för att springa in i någon enda famn. Ens om den kallas gudomlig kärlek.

Men
Det var en bra predikan
tror jag

En som slutade i en insikt om hur oändligt viktigt det är att avslöja varje tendens till förakt för det svaga.
För att om vi inte avslöjar den sortens förakt har vi snart ett samhälle som slutar ta hand om barn, gamla, sjuka och funktionshindrade. Som öppnar famnar bara för att utnyttja de individer som springer in i en bedräglig trygghet. Som vill straffa människor som inte klarar sig själva och se till att skuldbelägga individer för att de inte passar in i systemen.

Ja det är nog viktigt.
En viktig predikan i en tid när kyrkans ord slutat bära just något annat än urvattnade traditioner.
Om det nu inte vore för det där evangeliet.

Det där som predikan handlade om.

…..

Annonser
Published in: on 20 maj, 2012 at 04:46  Kommentarer inaktiverade för famnen som utnyttjar barnets hjälplöshet