Något annat än en övertygelse?

Det är inte svårt att förstå, att det är svårt att förstå något annat än det man tror på.
Det som är svårt är, att viljan att undersöka inte finns där. Att viljan att fråga eller se efter saknas.
Att det bara finns en färdig bild, ett färdigt svar och en enda vilja. Den att bevisa att den bilden är den enda rimliga.

Som i en religiös sekt.
Man har en övertygelse som måste upprätthållas genom att allt man ser, hör eller känner måste anpassas till övertygelsen.
Gud älskar den som bär gröna damasker. och eftersom vi alla bär gröna damasker så älskar Gud oss. Alla andra som inte bär gröna damasker måste varnas. Övertygas om att de gör något oerhört farligt i det att de struntar i de gröna.

Och om någon som hört om damaskernas förmåga att skapa gudomlig kärlek ändå inte tror att det är sant, då vet man. Den personen är förtappad och allt hon gör visar på att det är just det hon är.
Om hon snavar och bryter ett ben är det ett bevis. Tjänar hon mycket pengar är det också ett bevis – eftersom pengar är en styggelse så länge de inte används på rätt sätt. Och rätt sätt är bestämt av de som bär grönt.
Det är så enkelt att ett barn kan förstå det! Och det är i sig ett bevis för sanningshalten. Det där att ett barn kan förstå.

Det är klart, att det inte är så intressant att fråga om alternativen.
Men om man ändå frågar?
– Vad var det som hände när du ramlade?
– Hur kommer det sig att du inte har på dig något grönt?
– Vad är det som gör att du slutat tala med oss?
– Hur har du det?

Kanske skulle man då få svar?
Eller inte. Det är klart, att om någon ur den där gruppen med gröna damasker kommer med sådana frågor så tror man att det finns en baktanke. Ännu ett sätt att missionera. Försöka bakvägen, att övertyga om den enda rätta bilden.
Så svaren kanske uteblir. Också om viljan fanns där både från den som frågade och den som lät bli att svara.

Om man lär sig att det finns ett rätt svar.
Men ser det uppenbara, att det finns flera alternativa möjligheter.
Och ändå måste svara med det som bestämts som rätt – för att bli godkänd, och ändå inte svarar rätt.
För att man ser något annat.
Vad händer då?

Jo man hamnar i ett utanförskap. Man kan bli hånad, utfryst, kanske förföljd eller till och med fängslad och avrättad. Lite beroende på vilket land man råkat födas i.

Det är klart att man kan välja att tiga och samtycka, för att slippa obehagligheter.
Eller också kan man inte det. För att man saknar förmågan att välja. För att man är en del av det som är utanför den bild man borde anamma.
Att då samtycka till de gröna damaskernas verklighet är att förneka sin egen sanning.
Ska man göra det?
Ska man gå med på att jorden är platt fast man sett att den är rund?
Ska man gå med på, att en fågel har luft under vingarna bara när den flyger – eller ska man säga det man ser, att en fågel alltid har luft under vingarna eftersom allt annat vore att förneka själva luften.

Luften finns alltid.
De gröna damaskerna finns så länge någon tillverkar dem.
Men varken luft eller damasker gör någon skillnad.

Det är när vi ser vad luften och damaskerna gör med oss som verkligheten blir synlig.

….

Annonser
Published in: on 21 maj, 2012 at 08:02  Kommentarer inaktiverade för Något annat än en övertygelse?