mirakler?

Ibland händer mirakler.
Som att människor öppnar sina ögon och ser.
Då och då får man vara med om sådant som att ett obegripligt babblande transformeras till meningsfulla budskap.
Och nog har det hänt, att en människa som befunnit sig i en djup brunn av hopplöshet har blivit funnen innan döden tagit henne.
Märkligt nog är det ovanligt att höra talas om den sortens mirakler.
Vi talar tydligen hellre om lottovinster och lyckade sockerkakor.

Förresten är det väl inte så att mirakler bara händer. Det är i allmänhet så, att människor gör dem möjliga.
Utan att det finns något att se, kan inget bli sett.
Om ingen babblar kan ingen tolka. Och om människor aldrig skulle befinna sig i hopplöshet skulle väl inte heller människor kunna bära hopp åt varandra?

– Men är det hopplösheten som gör hoppet möjligt?
frågar någon.

Som om det onda är förutsättningen för det goda. Så att mörkret måste finns för att ljuset ska ha en chans.
Jo, somliga tror så. Många tappar tacksamheten över glädjen när sorgen håller sig på avstånd.
Men att det ena är förutsättningen för det andra?
Nej jag tror inte det.
Det gäller bara att se. Höra. Ta emot, vara öppen och låta bli att döma.
Mer än så är det nog inte.

Nej.
Inte mer än så.

Annonser
Published in: on 28 juli, 2012 at 11:09  Comments (1)  

One Comment

  1. Jag tror att perspektiv är nödvändiga för att man skall uppskatta det enkla och hitta ett bra förhållningssätt till vardagen.


Kommentarer inaktiverade.