Vänner på stan?

Vi hälsar på varandra genom bilrutan.
Han med sin vanliga vita skjorta och jag med tre lager tröjor.
Ingen av oss vet väl egentligen vad den andre känner eller tänker, vi ser hälsningen, hör orden som sägs när vi möts någonstans där ord kan höras. Men vet väl egentligen inget om varandra.
Tror jag.
Fast kanske ändå. Någon sorts vetskap.
Han är … nåja, ensam. Fast vad är det?
Är jag ensam? Knappast. Eller? Oändligt ensam? Jo. Men ensam? Nej.
Vi delar kanske det.
Det där att vara oändligt ensam men inte ensam.
Ingen av oss säger det så. Eller nämner något om tillsammansskap. Vad nu det skulle vara. Vänner. Kan man vara vän med någon som alltid bär vit skjorta och väldigt ofta spetsiga svarta skor?
Som Vesslan i Ture Sventon.

Å andra sidan… vad är det att vara vän?
Man ser dem på stan. I alla fall är det väl det man tror. Småtjejer som fnittrar och går armkrok. Fast det heter det nog inte nuförtiden. Armkrok.
Pojkar som harklar sig och tar en snus tillsammans. (fördomarna frodas, flickor snusar och pojkar går armkrok… eller?)

Kvinnor som … nej man ser sällan två kvinnor gå så nära att man tänker på vänskap. Eller två män. Och om man ser en man och en kvinna i armkrok, fnissande eller med var sin snus under läppen…
Nej det ser man inte.

Så vad gör vänner på stan?
Vuxna vänner.
Tar en fika med vederbörligt avstånd? Mekar med var sin bil? Drar var sin barnvagn?
Vad är det som händer i tolvårsåldern när hormonerna börjar prata om annan tillfredsställelse än mat och sömn och sällskap?
Hur blir det med vänskapen när barndomsvännerna, de där trygga man ätit från samma glasspinne med, har försvunnit.
Om man haft några alltså.

Vänskap…tja.
Kanske vi har byggt bort det i vårt samhälle. Vi har arbetskamrater om vi har ett arbete. Det är väl det vi ska ha. Arbete och arbetskamrater.
Och kanske ett förhållande. Som ska bygga på vänskap? Åtminstone innehålla vänskap.
Tid för att ha några andra relationer kanske inte är önskvärt?
Rent av skadligt.
Man kan ju bli förälskad i någon annan än sin partner om man har någon.
Eller få för sig att byta jobb.
Förresten kan det bli otroligt farligt om man börjar prata med någon om hur man har det, vad man tänker och vad man vill. Det kan ju visa sig att någon annan vill något annat. Eller samma sak. Man kan börja bråka eller gå ihop om något. Bli farlig.
Kanske.
Om två eller flera vill något som andra kanske också vill men som är tabu… tills några vågar berätta att de vill just det där.
Men… vänskap… kanske är något helt annat än att vara nära någon man delar tankar och viljor med.
Det kan vara så, att om man är vuxen får man bara dela tankar och viljor med någon man har sex med.
Eller möjligen med Gud.
Aldrig någon person man bara tycker om. För om man tycker om måste det handla om attraktion. Men. Om. Det. Inte. Gör. Det. Då.

Tja.
Inte vet jag. Men det är väl det som är grejjen. Att en vän ligger man inte med. Hur attraherad man än kan vara, så ligger man inte med en vän för det är inte det som är vänskap och om man ligger med en vän då är vänskapen … nåja inte förbi, men den har fått en touch av något man måste handskas med, som vänskap utan sex faktiskt slipper.
Och nog är det väl så, att vänner man legat med ofta försvinner ut i periferin om de inte (vilket nog händer) blir pojkvänner/flickvänner.

Men vad vet jag.
Mer än att den där mannen i skjortan ännu bara är en bekant, en att hälsa på genom bilrutan.

Annonser
Published in: on 13 september, 2012 at 08:02  Kommentarer inaktiverade för Vänner på stan?