Mannen på tunnelbanespåret och alla andra som fallit mot okänd mark

Om någon håller på att förblöda stannar vi väl och hjälper den personen?
Och när en person ligger på ett tunnelbanespår är det god sed att låta bli att råna honom och – om vi inte är starka nog, att lyfta upp honom därifrån, skulle det vara rimligt att ringa 112.
Men om någon håller på att gå under av ekonomiska skäl, eller social oförmåga eller psykisk sjukdom?
Vad är lämpligt beteende då?
Om vi ser någon som rotar i en papperskorg efter tomflaskor.
Eller hör nojorna välla ut ur munnen på någon som krymper sin kropp och vänder sitt ansikte mot marken?
Är det lika självklart då, att stanna och hjälpa den personen?

Och hur ser hjälpen ut, den vi gemensamt litar på, när vi som goda medmänniskor ringer 112 eller följer någon till socialbyrån eller psykakuten?
Får den som förblöder ekonomiskt den sortens hjälp som stoppar blödningen och botar den bakomliggande orsaken?
Finns akuthjälp mot ensamhet och fattigdom?
Och hur är det när en människa är svårt sjuk i själen? Vilken sorts första förband finns att tillgå, och är det sedan någon som någonsin sköter de där förbanden, lägger nya själskompresser och hittar läkande salvor för ett sargat psyke?

För visst finns det hjälp och lindring och ofta också bot för det livet ger av kroppsliga och själsliga sår och sjukdomar.
Det vet vi ju. Men har lärt oss, att några sorters lidanden är prioriterade och ger en sorts strålglans till dem som arbetar med dem, och en sorts upphöjdhet hos dem som blivit botade, eller fått lindring.
Andra sorters lidanden anses mindre glamourösa att arbeta med och de som drabbas måste leva med skammen över att vara en Sådan.
En Någon. En som får nöja sig.

Är det någon större skillnad mellan den som blir rånad efter att ha trillat ner på ett tunnelbanespår och den som blir berövad värdigheten efter att ha ramlat ihop i en psykisk kris?
Är det kanske också så, att de människor som berövats rätten till pengar från sjukförsäkringen ligger på ett tunnelbanespår och blir rånade på också det sista, när man begär att de ska sälja lägenheten och bilen för att få pengar till att överleva dagen?

Hur skulle det vara om vi fick en lag som tvingade oss att hjälpa den som är nödställd?
Skulle den lagen då också gälla på myndighetsnivå?

Nej men såklart.
Jag glömde.
Den lagen skulle naturligtvis fungera som de flesta lagar.
Lite beroende på vem som bryter den.
Och i vårt land har myndigheter en helt annan lag med helt annat innehåll än den vanliga medborgare har att följa.

Men kvar står ändå, att om en människa faller behöver den människan någon som finns där.
På ett eller annat sätt är vi alla beroende av det.
På ett eller annat sätt.

….

Annonser
Published in: on 14 september, 2012 at 07:53  Kommentarer inaktiverade för Mannen på tunnelbanespåret och alla andra som fallit mot okänd mark