Stjärnan och Gud som kanske aldrig varit levande?

Det är det här med att tänka bortom

Stjärnan i fönstret
Vad säger den?
Något om förväntan eller något som bara har med upprepning att göra?
Och om det skulle vara förväntan, vad är det då för innehåll i det förväntade?
Tomma glättiga fraser? Påklistrad gemenskap?
Traditioner som måste uppfyllas utan att man egentligen vet varför.
En mängd tvångsmässiga ritualer?

Eller bär stjärnan något annat, dolt men uppenbart i det mörkaste av mörker?

Jag hänger upp den. Och tänker, att det är det jag gör.
Sedan händer inte så mycket mer.
Gud är död. Eller kanske har Gud aldrig varit levande?
Möjligen kan det gudomliga inte benämnas med ord som död eller levande. I vart fall inte i det jag lägger in i de orden.
Inte förstår jag mig på liv och död.

Jag vet bara, att stjärnan jag hänger upp berättar att det är dags att samla ihop noterna till adventssångerna.
Och att det snart är midvinter.
Den välsignade snön har fallit i övermått och gjort natten lite ljusare.
Men människorna är som alltid avlägsna, än mer nu i kölden och de ogenomträngliga snödrivorna.
Gud är död.
Eller har Gud aldrig varit levande?

Irrblosset i fönstret
stjärnan
och alla de där ursäkterna för att julen.
Nej jag vill inte vara där traditionen tvingar människor gråta över ohunnet skinkspad.

Må den Gud som kanske aldrig haft liv också låta stjärnans ord få mening.
Bara så.
Inte mer än så.

…..

Annonser
Published in: on 1 december, 2012 at 04:25  Kommentarer inaktiverade för Stjärnan och Gud som kanske aldrig varit levande?