Drottningmyror, alla de där flygande kvinnorna…
… som äter upp sina vingar för att orka skapa en ny kader av arbetande släktingar
… som kan leva i tjugo år och inte göra just något annat än lägga ägg
… som antagligen känner till lika mycket om livet som vilken annan varelse som helst inklusive mig som skriver det här.
… som orienterar sig med hjälp av ferromoner – doftämnen som vi människor antagligen styrs av utan att vi har en aning om det
…som håller boskap som de mjölkar och sköter om – flyttar in och ut ur stacken, ser till att flytta dem om de kommer i fara…. vi talar bladlöss här…
…. som kan utse varandra till skafferi – vissa arter använder sig av individer som tankas med myrsafterna och kan bevara dem över torrperioder och portionera ut till stacken när det inte finns några bladlöss att mjölka.
… som känner igen sina egna stackmedlemmar på lukten…och vet var de har gått eftersom de lämnar luktspår så att andra kan spåra dem – till nedlagda byten, bra byggnadsmaterial och annat nyttigt
och som har skelettet utanpå själva kroppen och andas utan lungor…
Jo, nog kan man stanna ett tag och begrunda en myrstack….